Första långresan

Nu över julen blev det lite åkande. Vi har vår bas i Stockholm, men skulle först åka ner till Götene i Västergötland och därifrån upp till Åre. Resan ner till Götene var inga problem. Då vi var noviser på långresor med Tesla så tog vi tio minuters laddning i Arboga. Det visade sig i efterhand inte ha behövts, men det var ändå skönt att vara på det säkra sidan nu när vi inte visste hur bra bilens uppskattning var.

Resan mot Åre kändes lite mer jobbig. Problemet var att laddinfrastrukturen på inlandsvägen inte är helt suverän. Det finns en supercharger i Mora och därefter är det Krokom i närheten av Östersund. Både Götene-Mora och Mora-Krokom är lite av en stretch för en X 100D i minusgrader och snöväglag. Det skapade viss vånda inför resan och jag kollade runt var nånstans det gick att hitta Chademo-laddplatser. Det fanns i Sveg, men vägen mellan Götene och Mora var helt utan laddmöjlighet såvida man inte ville ta en omväg via t ex Karlstad och dess supercharger.

Planen fick bli att köra en bit norrut tills det att man behövde ta beslut ifall man skulle köra via Karlstad eller försöka ta sig till Mora på en laddning.

Vi startade tidigt på morgonen med 99% laddning och satte på Range Mode i bilen. Det tar bland annat bort AC, men man har fortfarande viss temperaturreglering, så det var aldrig några problem. Vi satt utan jackor i bilen. Efter nån timma var det dags att bestämma ifall vi skulle ta omvägen på ca en timma via Karlstad. Bilen gissade då på ca 20% laddning kvar ifall vi körde direkt till Mora, men vi visste att temperaturen och väglaget skulle bli sämre på resten av vägen mot Mora, så vi ville ha marginal. 0% kändes dock tillräckligt för att åka direkt till Mora och vi kom dit med ca 15% kvar i batteriet, trots snöväglag och nån minusgrad ute.

Väl framme i Mora ställde vi oss vid en supercharger och gick sen och tog lunch samt en sväng förbi bolaget. Väl tillbaka vid bilen så var batteriet uppe på 96%. Jag skulle gissa på att vi var borta ungefär en timme, men det var en välbehövd bensträckare så det var inga problem.

Nu var det dags att åka vidare. Man kunde ta en ”genväg” till Åre, eller åka via Krokom för supercharging. Vi bestämde oss för att inte gambla för mycket då det var snöoväder och minusgrader ute. Första etappen blev till Sveg där det fanns en Chademo. Vi laddade på 10% där för att inte behöva oroa oss samtidigt som vi handlade lite på ICA. Därefter körde vi mot Krokomsportens supercharger i riktigt snöoväder. Väl framme hade vi 16% laddning kvar i batteriet och det var dags för middag. Efter en relativt kort middag hade vi ca 80% laddning i bilen och vi körde vidare mot Åre. Väl framme hade vi god marginal och upptäckte att stugan vi hyrt hade ett 220V-uttag på parkeringen. Perfekt för att få upp bilen till 100% inför hemresan.

Började med att blåsa en säkring då jag försökte ta 13A från uttaget. Ställde ner till 9A och lyckades bättre. Laddningen tar givetvis lång tid, men vi åker ju mycket mer skidor än bil i Åre, så det är inte ett problem.

Överlag så känns det väldigt positivt och kul att köra upp hela vägen till Åre på (gratis) el. Bilen klarade ju närapå 400 km i minusgrader och snöunderlag. Inte alls illa och klart över förväntan. Tricket verkar vara att förvärma bilen (och att inte köra galet fort). Väghållning och komfort var ju helt suveränt. Våra Hakka 9 kändes som en ritkigt bra investering.

 

 

Leverans

I fredags var det leverans. Det verkar som att dom har mycket att göra, för jag fick en heads up så sent som på onsdagen om att min bil kunde gå att hämta ut på fredagen. På mitt Tesla-konto så stod det fortfarande att den var i hamnen i Europa så det blev lite av en glad överraskning. Eftersom jag bestämt mig för att köpa de senaste Nokian-vinterdäcken och endast fälg av Tesla samt foliera bilen med xpel stealth så var det en hel del att rodda med. Lyckligtvis så var dom väldigt tillmötesgående både på Däckia i Smedby (Upplands Väsby) och på Autoshield. Jag fick tid där direkt efter leverans. Kostnaden för Nokian Hakkapelitta 9 SUV kontra 8:an som Tesla sålde var ungefär densamma, så för lite krångel fick jag senaste och bästa vinterdäcken. Kändes bra. Dessvärre så hade Tesla glömt slänga med muttrarna till TMPS-sensorerna, så när jag stod där på Däckia precis innan stängning med Däckia-personal som ville göra fredag och utan däck på bilen så kändes det inte jättebra. Jag lyckades dock få tag på Tesla-personal och dom körde omedelbart över till mig med muttrarna. Bra service, förutom att dom var lite svårnådda. Efter däckskiftet var det dags att åka till Östra Gärdet för att lämna in bilen på foliering. Lite tråkigt då jag precis fått den, men kände att det ändå var bäst att lägga film på den så snart som möjligt. Turen dit gick med ett konstant leende på läpparna, och jag kunde inte hålla mig från att då och då testa på accelerationen. Trots att det inte är en P-modell så är den ju helt sjukt snabb.

Jag trodde lite innan leverans att det skulle bli lite av ett antiklimax. Det är ju trots allt bara en pryl, och så mycket glädje kan ju inte en pryl skänka. Det brukar vara väldigt kortvarigt och inte alls som man har föreställt sig. Åtminstone när det gäller annan konsumption. Det var inte fallet den här gången. Det kändes helt fantastiskt. Nu längtar jag bara till onsdag då bilen är färdigfolierad.